Månadsbrev oktober 2019

Hösten är färgglad och många tycker att den är vacker. Själv tycker jag att den är starten på en lång väntan på att få spela utomhus igen. Det är också tiden då jag påminns om hur liten vår sport är i vårt land och hur stor bristen på hallar är.

Hallhistorien i Stockholm 

Hallhistorien i Stockholm, så som jag minns den, startade i ett växthus på Djurgården (86-87). Det var kallt och det var inte en tanke på att kasta klotet speciellt högt för i så fall gick den igenom glastaket.

Nästa hall var ett skyddsrum vid Stora mossens T-banestation. Jag minns hur vi kärrade in lass efter lass med grus för att fylla utrymmet (87-88). Det var lågt i tak och det var fuktigt hela tiden. Jag har ett svagt minne av ytterligare ett skyddsrum närmare Ängby men jag kan minnas fel.

Vid den här tiden spelades det tävlingar vintertid där vi kom in och jag minns att åtminstone en tävling gick i Enskede ridhus, det spelades på typ sågspån.

Den första riktiga hallen, byggd för boule i Stockholm, kom då PB-hallen byggdes och stod klar 1989. Den uppfördes som en gåva från svenskt näringsliv till Prins Bertil då han fyllde 75 år. Den invigdes bara några dagar före Prinsens födelsedag och det var Prinsessan Lilian som förrättade själva invigningen.

De kommersiella alternativen 

De kommersiella alternativen kom igång i början av 2000-talet och idag finns ett flertal aktörer på marknaden. Boulebar är störst och på en andra plats i Stockholm återfinns Boule och berså. Ugglan boule och bar är också en kommersiell aktör som i liten skala erbjuder boule som en av sina aktiviteter. Men alla dessa alternativ kommer alltid att ses som dyra alternativ för boulespelare som är vana att sommartid spela där det finns en grusyta som dessutom är gratis.

Nya aktörer

Det finns nu två nya aktörer i Stockholms distrikt där den ena är en kommersiell aktör och den andre en klubbdriven hall. Jag pratar om Södertälje bollhall och Riflexhallen i Rimbo, båda har visat att de både kan och vill arrangera tävlingar framöver.

Hur gör man rätt och hur gör vi det tillsammans

En sak som slår mig ibland är hur litet boulesverige är och hur mycket mindre boulestockholm är. Allt man gör och allt man säger fångas upp och tolkas av någon man faktiskt är bekant med eller rent av är god vän med. Jag jämförde nyligen en skribent på en FB- sida med en ”grinig gammal gubbe” något som jag såklart fick tillbaks nästa gång vi sågs. Då gäller det att antingen stå för sin åsikt eller göra en ”pudel”.

Ibland går mina tankar i följande banor: all den tid som många lägger på att skriva skit om andra, andras klubbar, förbund, enskilda uttagningar osv, om den tiden skulle läggas på något konstruktivt i stället så kanske vi inte skulle stå utan hallar idag. Handen på hjärtat, hur mycket tid lägger Du på att hjälpa till i din egen klubb, ditt eget distrikt och hur mycket tid har du lagt på att försöka få nya spelare, unga eller äldre, till sporten? Jämför nu den tiden med hur mycket tid du lagt de senaste fem åren på att kommentera andra spelare, uttagningar eller bara suttit och läst vad andra grälat om på diverse boulesidor.

Samsyn och gemsamma mål 

Jag tror ju faktiskt att de flesta boulespelare vill ungefär samma sak. Man vill bli en bättre boulespelare, man vill ha roligt och man vill må bra då man spelar boule och umgås med andra spelare. Så länge som vi ägnar mer tid åt att kritisera andra och dissekera andras inlägg i förhoppningen att kunna klämma till någon annan för en eller ett par "likes" på nätet så kommer vi inte framåt. Ett visst mått av munhuggande och lite tävlingshetsande kan vara hälsosamt men inte personangrepp eller rent elaka saker. Det är ingenting som främjar vår sport och det är ju faktiskt det vi har gemensamt allihopa, vi tycker om att spela boule.

På samma sätt är det destruktivt att under matcher inte koncentrera sig främst på sitt eget spel och helt sonika skita i hur motståndarna gör eller för den delen inte gör. För om vi kan få in det tänket i vårt spel så kommer vi alla att följa de uppsatta regler som finns i vår regelbok och de oskrivna regler som vi tycker att man skall spela efter. Boule har för mig alltid varit en ”gentlemannamässig” sport. Det betyde att jag tar hänsyn till motståndaren, jag hjälper en nybörjare med tips och råd, även om det är match. Jag kommer att bli så mycket bättre om alla andra blir bättre. Jag kommer att utvecklas som spelare om motståndet generellt blir bättre. Ibland får jag känslan av att vissa gärna nöjer sig med att vara en stor fisk i Sverige och med sitt beteende håller tillbaka utvecklingen för nya spelare. Jag har sett landslagsspelare som har psykat nybörjare för att de själva varit rädda att förlora - helt galet! Jag har såklart även sett motsatsen då elitspelare verkligen har lyft nybörjare och då blir jag varm i hjärtat!

Vi vill ju bli större och vi vill bli bättre

Det finns inga genvägar, vi måste göra som i alla andra idrotter, vi måste börja med grunden. Det är så man bygger ett hus eller en organisation. En organisation kräver gemensamma mål som dessutom är tydliga med tydliga ansvarsområden och ett stor mått av eget ansvar. Det är just dessa byggstenar som krävs för att driva en verksamhet framåt. Men det finns några andra saker som också är viktiga och som jag påstår saknas i boulen. Handen på hjärtat nu, hur många klubbar har en fungerande organisation, där det finns en styrelse som har lagt tydliga mål och strategier för verksamheten och som följer upp, med en anlays, att dessa mål nås? Hur många klubbar har regelbundna styrelsemöten och årsmöten? Hur många klubbar har pg, bg och skulle ses som riktiga klubbar om en revision skulle göras av RF? Jag tror att många klubbar inte når upp till detta och att då förvänta sig att vi skall få distriktsstyrelser och förbundsstyrelse som kan göra ett optimalt arbete är såklart orimligt. Klubbarna är grunden till vår verksamhet och så länge inte våra klubbar fungerar såsom inom fotboll, bandy, boxning etcetera. så blir det svårt att förvänta sig att vi skall fungera optimalt mot RF, SOK, kommuner, landsting och sponsorer. Har vi inte fungerande verksamhet för unga, motionärer och elit så blir det svårt att tydliggöra för andra vad det är vi håller på med.

En strimma ljus

När min egen klubb Sibirien blev kontaktad av en aktör som Sthlm Wine and Food kändes det som att ett litet ljus tändes. Vi syns utanför vår egen bubbla och det finns de som ser mervärdet i det vi håller på med. Som ordförande i StBf hoppas jag att andra klubbar skall kunna dra nytta av att Sibirien får exponering bland företagare från hela Sverige. Jag uppmanar klubbar både i Stockholm men även i övriga landet att titta på det Sibirien gör nu och hänvisa till det då ni pratar med företag som ni har i er närhet. Vi har ett marknadsvärde då boule spelas i hela vårt avlånga land och kan spelas av alla oavsett kön, ålder och ursprung. Många större företag har kamratföreningar som träffas efter pensionen för att spela boule! Använd det när ni pratar med företagen. Prata om de mjuka värden som deras engagemang leder till i de anställdas ögon och hos allmänheten. Prata med skolor och kommuner om att i det fall det skulle finnas boulebanor på skolgårdar och på torg, så minskar risken för skadegörelse (i synnerhet när mörkret faller på) och generationer kan mötas över ett parti boule eller två.

Kämpa på och det finns ljus i slutet av mörkret!

Vi ses på gruset 😊

Mvh,
Lennart ”Lelle” Wahlberg
Ordförande Stockholms bouleförbund